Asperger Syndrom


INNEHÅLL

Inledning

I februari 2004 fick jag diagnoserna Asperger Syndrom och ADHD (enbart uppmärksamhetsstörning). Eftersom jag då i ett års tid trott att mina svårigheter primärt berott på ADHD, hade jag redan en text om det här på hemsidan. Då den texten var relativt lätt att skriva tänkte jag att jag naturligtvis genast skulle skriva en liknande text om Asperger Syndrom, som ju ändå är min huvudsakliga diagnos.

Det visade sig vara omöjligt. För det första tycker jag att Asperger Syndrom är svåröverskådligt. För det andra har jag knappt hittat någon adekvat litteratur (nästan alla böcker och texter handlar om barn, och då nästan uteslutande om pojkar). För det tredje är personer med Asperger Syndrom en väldigt heterogen grupp. Vi har svårigheter inom samma områden, men svårigheterna kan vara väldigt olika från person till person. Det fjärde, sista och största problemet är att då syndromet är så integrerat i ens personlighet - Asperger Syndrom kan helt enkelt ses som en personlighetstyp - så har jag väldigt svårt att skilja ut syndromet från min personlighet. Följden blir att jag inte vet om det jag upplever som "normalt" i själva verket är ett kriterium för Asperger, eller om det jag upplever som en funktionsnedsättning är sådant som allmänt ses som "normalt". Det sistnämnda är för det mesta inget problem till vardags, men i en text om Asperger Syndrom är det bra om det som beskrivs som ett uttryck för syndromet verkligen är det, och inte bara en del av mig som person.

Så trots att jag börjat skriva, trots att jag haft min diagnos ganska länge nu, så dröjer det ett tag till innan texten är färdig.

tillbaka upp

Historik

Den österrikiske barnläkaren Hans Asperger publicerade 1944 en avhandling om "autistisk psykopati", ett tillstånd han betraktade som en personlighetsstörning. I avhandlingen beskrevs fyra pojkar med en avvikande social, språklig och kognitiv profil. Han hade då i flera år studerat och behandlat barn med avvikande beteende, samt föreläst om "autistiska personlighetsstörningar".

Sannolikt kände Hans Asperger inte till att en rysk neurolog, Eva Ssucharewa, nära 20 år tidigare utgivit ett arbete där hon beskrev samma syndrom, fast hon kallade det "schizoid personlighetsstörning". Inte heller visste Asperger att barnpsykiatern Leo Kanner 1943 publicerat en artikel om "autistiska störningar i den känslomässiga kontakten". Kanners arbete fick en enorm spridning, och senare gjorde Asperger jämförelser mellan sina egna iakttagelser och Kanners berskrivningar. Asperger såg de många likheterna - båda beskrev barn med sociala interaktionsproblem, kommunikationssvårigheter och specialintressen - men han ansåg att det ändå rörde sig om två olika tillstånd. Kanner beskrev barn med en mer uttalad form av autism, vilka i allmänhet hade låg begåvning, medan Aspergers patienter var normalt till högt begåvade, och uppvisade mildare former av autism. Hans Asperger hade till viss del rätt. "Klassisk autism", "Kanner Syndrom" eller "infantil autism" (som Kanner själv kallade det), är mycket riktigt inte samma sak som Asperger Syndrom, vilket man i efterhand kunnat konstatera.

Asperger fortsatte arbetet med de barn som hade "autistisk psykopati" och han skrev mängder av artiklar. Han skrev dock på tyska, ett språk som efter andra världskriget knappast var populärt utanför de områden där språket talades, och därför nådde hans verk inte omvärlden förrän långt senare. Kanners artiklar däremot, var skrivna på engelska, och dessa kom att under lång tid dominera synen på autism.

På 1970-talet utgav en holländsk läkare vid namn Arn van Krevelen, en artikel i vilken han jämförde Kanner Syndrom med det tillstånd Hans Asperger kallade "autistisk psykopati". Trots detta skulle det dröja ytterligare innan Aspergers arbete blev känt.

Hans Asperger avled 1980. Året därpå översattes hans avhandling för första gången till engelska. Samma år publicerade den engelska autismexperten Lorna Wing en artikel om 34 fall av ett tillstånd hon kallade Asperger Syndrom. Hennes arbete väckte intresse över hela världen, och i slutet av 1990-talet hade hundratals vetenskapliga artiklar i ämnet publicerats. Idag är Asperger Syndrom en internationellt erkänd, självständig diagnos, med egna diagnoskriterier.

tillbaka upp

Diagnoskriterier

Nedan följer diagnoskriterierna för Asperger Syndrom enligt DSM-IV, den fjärde upplagan av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders som publiceras av American Psychiatric Association.

  1. Kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion, vilket visar sig på minst två av följande sätt:
    1. påtagligt bristande förmåga att använda varierade ickeverbala beteenden såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen
    2. oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån
    3. brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t ex visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
    4. brist på social eller emotionell ömsesidighet
  2. Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter vilket tar sig minst ett av följande uttryck:
    1. omfattande fixering vid ett eller flera sterotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
    2. oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer
    3. sterotypa och upprepade motoriska manér (t.ex. vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)
    4. enträgen fascination inför delar av saker
  3. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
  4. Ingen kliniskt signifikant försening av den allmänna språkutvecklingen (t.ex. enstaka ord vid två års ålder, kommunikativa fraser vid tre års ålder).
  5. Ingen kliniskt signifikant försening av den kognitiva utvecklingen eller i utvecklingen av åldersadekvata vardagliga färdigheter, adaptivt beteende (utöver social interaktion) och nyfikenhet på omgivningen i barndomen.
  6. Kriterierna för någon annan specifik genomgripande störning i utvecklingen eller för schizofreni är inte uppfyllda.

tillbaka upp

Källförteckning