De flesta människor är som de många små sjöarna. En sjö är nästan alltid stilla, den kan inte riktigt storma. Den är blank och klar, man kan se vad som finns på botten och den kan då inte dölja något. Sällan gömmer den skatter och lika sällan farligheter. En sjö bara är, den kan vara vacker på dagen och verka farlig på natten. Men man vet vad sjön är för den är begränsad, den kan inte bli hur stor som helst. En sjö är alltid en sjö.
Du är som ett hav, ett stort hav som rymmer mycket. Ett hav är aldrig stilla ens på ytan, där ligger alltid en liten krusning. Vad du kan och inte kan är som havets vågor, vad du känner och gör är också som havets vågor.
Ibland är det nästan stilla, men aldrig helt. Ibland är det små vågor, ibland större och ibland storm. Eftersom vattnet ständigt rör på sig så slipar det på saker som finns i dig. Sanden hjälper till att göra stenar mjuka, att forma. Dessa stenar kan vara sånt som du kan eller håller på att lära dig.
Så plötsligt fastnar ett korn i en mussla och vad händer? Det blir en pärla, kanske är det vetskap om nåt vackert inom dig? Man kan inte helt se in i dig, du kan gömma saker. Du är full av skatter, det gäller bara för dig att hitta dom.
I dig finns utrymmen, grottor, som du kanske inte vet om. Ibland kan dom gömma på farligheter, som när du blir arg eller ledsen. Gå då bort från grottan och leta reda på musslan istället. Kanske har fler musslor fött pärlor, kanske blir det ett halsband av saker som du är bra på.
Havet skiftar färg, som du byter känslor och humör. Ibland kan det vara kristallklart och blått. För att sekunder senare bli alldeles svart.
Havet är ens vän, när det själv vill. Liksom några badar en dag och några väljer att segla jorden runt. Vänner kan finnas där i en dag, kanske kommer dom tillbaka även nästa dag, havet vet inte. De som seglar jorden runt, som alltid finns där, det är vi som aldrig kommer att lämna dig. Som är dina föräldrar, dina syskon, din familj. Vi är där när du är lugn och vi är där när du stormar.
En del människor flyr när det stormar, en del människor ser bara det som är farligt. De är rädda för grottorna, för det som de inte känner till. Men en del människor vågar dyka efter musslorna och kommer då tillbaka till dig för att hitta fler pärlor.
Havet kan inte välja vem som ska komma och när. Havet kan inte välja vem som ska tycka om det eller inte. Men det fortsätter ändå att vara havet. Om du fortsätter att vara du så kommer dom som vill och vågar. Det är dom som blir dina riktiga vänner.
----------------------------------------------------
